Trädgårdsmästarens vilda pojke blev en av landets främsta tonsättare. Under sju decennier komponerar Erik Bergman över 150 verk, utforskar och förnyar, irriterar och intresserar. Han är alltid på väg mot framtiden – också när han vid 92 års ålder komponerar sitt sista verk för trumpetvirtuosen Pasi Pirinen.

I dokumentären Jag hör vad jag ser tecknar Wivan Nygård-Fagerudd ett mångfasetterat porträtt av musikern och människan Erik Bergman.

Han är modernisten vars liv löper parallellt med den unga nationens utveckling som kulturland. I ett efterkrigstida Finland var han först med nyheter som tolvtonsteknik och serialism. Men att skriva musik var inget man kunde leva på; tonsättarna var musiklivets diversearbetare. 

Erik Bergman jobbade framför allt som kördirigent. Otaliga finlandssvenska manskörssångare stångades med hans musik. Hur påverkade det dem? Han hann också vara gift fyra gånger, längst med författarinnan Solveig von Schoultz. Hur var han att leva med? Hur blev han den han blev? Varifrån kom hans intresse för musik? Hur var det att studera i Berlin på 1930-talet? Eller att vara ung man men kronovrak i krigstid? 

Arkivfynd och möten med bland andra kolleger och vänner till Bergman ger inblick i både konstnärlig utveckling och personliga svårigheter.

Musikvetaren Simon Obert söker fram Bergmans manuskript ur en världsunik samling i Schweiz. Solveig von Schoultz dotter och barnbarn minns hur de upplevde ”momis” nya äktenskap. I dokumentären hörs också bland andra tonsättaren Mikko Heiniö, forskarna Juha Torvinen och Henrik Meinander, kördirigenterna Lena von Bonsdorff och Matti Hyökki, fd. akademarna Fabian Dahlström och Johan Bargum, Eriks änka Christina Indrenius-Zalewski och konstnärsparet Anu Komsi och Sakari Oramo. Med uppläsningar medverkar Carola Sarén, Johan Fagerudd och Tove Qvickström. 

Och allt börjar i småstaden Nykarleby, där den musikaliska pionjären Maria Castrén tar sig an en ovanlig pojke som hör vad han ser...